ur Svensk litteraturhistoria i sammandrag hämtat från Projekt Runeberg

född Smith 1807, gift först med A. Flygare, sedan trololvad med J. E. Dalén, som på hennes utveckling utöfvade ett viktigt inflytande men som afled före bröllopet, slutligen gift med skalden J. G. Carlén, död 1892) har liksom Fredrika Bremer vunnit ett världsberömdt namn genom sina många fantasifulla, gärna lästa romaner, de där öfversatts till olika språk. Hennes författarskap, som blomstrade rikast åren 1838--51, utmärker sig för stor uppfinningsrikedom och en sällsynt liffull skildringsgåfva, om hon än är underlägsen Fredrika Bremer i den ideala läggningen och äfven i den humoristiska framställningen af hvardagslifvet. Sina största triumfer har hon firat såsom skildrare af västra skärgårdens folktyper; hon har i kraftiga drag tecknat denna befolknings faror, lidanden, försakelser, dess vilda strider och glada hvilostunder. Bland hennes bästa alster äro den mörka, spännande brottmålsromanen Rosen på Tistelön, vidare Skjutsgossen -- historien om den fattige adelsmannens öden --, Pål Värning, den enkla kärlekshistorien från skärgårdsvärdshuset med dess bilder ur det lägre folklifvet, samt den stora kustromanen Ett köpmanshus i skärgården. En nog bitter och bjärt tendensroman är En natt vid Bullarsjön, riktad mot hyckleriet och det religiösa svärmeriet.